Ebba Alvestig

Annons

På’t igen

Godmorgon!
Hoppas att alla sovit lika gott som jag, så fruktansvärt skönt att sova i sin egen säng! Haha man uppskattar verkligen de små sakerna, duscha i sin egen dusch, se ut (finns inga fönster på kliniken), gå på toaletten med stängd dörr haha..

Kvällen var iallafall riktigt bra, och fick även äta frukost hemma, guldvärt!
Bara massor av goda nyheter nu, mina andra planer blev godkända de med så på torsdag blir det långpermis! Äntligen!

image

Slänger upp en bild på mina senaste  naglar, perfekt tidsfördriv inne på heldygnsvåren, har t.o.m fått min egen lilla hörna med nagelbord osv.

Annons
Kommentera (2)

Leave a Reply

  1. Linnéa

    Guud Ebba du är tillbaka!!! 😀
    Har följt dig så himla länge och har väntat såå på att du äntligen skulle blogga ofta igen, så att kolla in din blogg idag blev en huuuge surprise! Keep it up! Du är verkligen en stor förebild!!!
    Kram

Se fler...

2 Juni 2014

Gud vad tiden går.. Redan Juni, och jag som sagt att jag ska vara härifrån i mitten av Juni? Nu jäklar!

Dagen började bra iallafall, och ikväll kommer mamma och pappa hit och äter middag med mig, betydligt mycket roligare sällskap! Sen får vi se om resten av mina planer också godkänns. Lätt hänt att man sitter och bygger upp världens planer och går lite väl fort fram, men det skadar ju inte att fråga!

 

924969_630482790369475_910731067_n

Vad har ni för planer i sommar allihopa? Längtar så efter att komma ut härifrån, träffa massor av vänner, sola, bada, sitta ute en hel kväll och grilla med vänner, resa.. Älskade sommar! 

Annons
Kommentera (0)

Leave a Reply

Kvällsfunderingar

Vet inte vad som är problemet egentligen. Humöret går som världens berg och dalbana, ena stunden sitter jag här och är okej med situationen, tänker att det är lugnt, jag är snart ute härifrån och jag ska göra allt det där som jag drömmer om och må bra. Sen kommer dippen, från ingenstans. Som en blixt från klar himmel, allt är bara skit. Orkar inte mer. Det är inte värt det. Vill bara gråta men vet inte över vad. Varför är det så?

Förut kunde jag iallafall säga vad det var, då var det alltid matrelaterat. Men nu är det något annat, men det kanske är positivt?

Vill bara att de ska se att jag kan, att jag ska få åka hem och leva mitt liv. Det är nog det som är det värsta, att jag sitter här och missar så mycket, när maten inte ens är ett stort problem? 

10363400_10201937133577516_1109304283388846543_n2

Slänger upp en bild från en betydligt bättre dag! 

Tack för mig

Annons
Kommentera (0)

Leave a Reply

Bikinisäsong

Ja, då var det dags igen. Sommar, sol, bikini. Försökte sitta och tänka positivt sist jag var här, att det kanske var bra att jag var här hela sommaren, för jag hade ändå inte vågat visa mig ute i bikini med den kroppen. Men nu sitter man här och siktar på att vara ute om 2 veckor, precis lagom till mitten av Juni och sommar på riktigt Fan.
Haha nej nu ska vi inte vara såna, ska bli så skönt att komma ut härifrån, och att visa sig i bikini? Vad är det egentligen som är så farligt, vad är det värsta som kan hända?

Det jag går och kikar på, precis som många andra, är iallafall en bikini från To Die For , så snygga! Perfekta bikinin, sen att den sägs forma till rumpan är ju bara ett plus i kanten. 
2

Att sen se fruktansvärt snygga Mikaela Flygare i en gör det inte sämre, så snygg kropp!
10296780_713132132058657_981065319_n

Annons
Kommentera (0)

Leave a Reply

Våga

Hittade en bild med kloka ord hos grymma Chloé , nämligen denna

10336723_10201937137897624_4242113303124649155_n

Och jag tycker det stämmer så fruktansvärt bra. 
Det är stört läskigt att göra en stor förändring (Talar för mig själv; komma ur anorexin) och ta sig ur något man lever i t.ex. Men jag är ganska säker på att man faktiskt kommer ångra sig i framtiden, ångra sig för att man inte tog tag i det, för att man fortsatte leva i något som inte går att kalla liv. 
När man är mitt i det så kan anorexin kännas som en säkerhet, det är det enkla, det som man kan, för det är det som man levt i så länge. Självklart är det skitsvårt att släppa taget om den säkerheten, bara slänga sig ut i det okända och inte veta vad som väntar. Men just den ångern, vem vet, det okända kanske är just vad man behöver? Där man borde vara. 
Och om det nu skulle vara så att det ändå inte är rätt, så har man all möjlighet att gå tillbaka, men står man där utan att ha försökt så är har det inte blivit lättare att göra den där förändringen. 

 

Det är nog lite utav en ”säkerhetstanke” jag har, att jag måste ge det friska livet en chans, vad är det värsta som kan hända? Gå upp till en normal, frisk vikt, lyssna på Mando och min familj och göra det jag ska. Ge det lite tid, och sen se hur jag mår. Det kan ju vara helt fantastiskt, och om det inte är det? Ja då vet jag precis hur jag ska göra för att gå tillbaka till det som var. 

Men man måste våga ge det en chans, och låta det ta tid. 

För jag vill inte stå om 5 år och se tillbaka på mitt liv som något sjukt. Känner redan nu att jag slösat bort 4 år av mitt liv, och jag vill inte förlora fler år. Man missar så fruktansvärt mycket och livet är värt så mycket mer.

Annons
Kommentera (1)

Leave a Reply

  1. lisa barcelona

    Håller verkligen med. Hade också anorexia, när jag var 16-19 ungefär. Sen tog det ju tid att bli frisk och jag känner ibland att jag missat några år i livet. Men man kan heller inte gå och grubbla över det, det är ju ännu mer bortkastad tid!
    Lycka till med allt och låt det ta sin tid. Allt kommer inte förändras över en natt! Tänk bara på att njuta av livet samtidigt…
    kram, 
    Lisa

Se fler...
stats